Den som varit ute med barn i skog och mark vet hur de hoppar och skuttar
som kalvar på grönbete. Ena stunden ner i diket andra klängande
i ett träd. Variationen i naturmiljön och det fria rummet under
bar himmel, tycks stimulera barn på ett särskilt sätt.
I naturen kan vi ta med barnen på många fina upplevelser
och spännande upptäckter. I en varierad miljö kan vi låta
dem anta fysiska utmaningar allt efter egen utvecklingsnivå. Eftersom
barn lär sig med hela kroppen och alla sinnen är friluftsliv
en bra form för barn att få upptäcka mångfalden i
naturen.
För barnens del handlar det om den nära vilda naturen, skogsdungen
vid knuten eller fritidsskogen i kommunen.
Den vilda naturen erbjuder en dynamik som är svår att åstadkomma i en planerad miljö. Det vilda är mångfasetterat och bjuder på ständiga överraskningar. Här finns möjligheter för varje individ att finna sina egna referensramar och söka sina egna tolkningar. Just mångfalden ger var och en möjlighet att tillfredsställa sitt behov av upplevelser.
Barn har behov att upptäcka det oupptäckta, sånt som fascinerar och fängslar, sånt som inte kan förutsägas. I den varierade naturen finns fåglar och andra djur som kommer, stannar och försvinner. Ekorrar, sniglar och inte minst maskarna i jorden hör till favoritdjuren i närmiljön. Skalbaggar, blommor, frön och kottar fascinerar, liksom olika frukter. Årstidernas växlingar med växters och djurs anpassning ger upphov till många iakttagelser och funderingar.
Ett barn måste få utforska omgivningen med alla sina sinnen och hela sin kropp. På detta sätt söker barnen finna mening och sammanhang i livets komplexa väv. I en variationsrik miljö finner barnen flest möjligheter att känna samhörighet med sin omgivning, vilket stimulerar deras tankeförmåga, fantasi och inre bilder av verkligheten.
Man kan lätt se hur mångfalden i naturen inspirerar barnen
och ger dem idéer till olika lekar. I naturen hittar barnen lätt
det material som leken kräver för att förändras i olika
riktningar. Leken kan till ex. flyttas till olika miljöer, platser,
och olika material från naturen kan användas, ändras och
förändras under lekens gång. Barnen skapar genom leken
ett personligt förhållande till naturen. Kroppens minnen av
sträva grenar taggiga kottar och ormbunkar man skär sig på
kommer finnas kvar hela livet.
Skogsmulleskolan - en modell-
De små barnen lär sig lätt att upptäcka mångfalden
av arter genom att samla, sortera och jämföra, se likheter och
se skillnader mellan arter och inom arter.
Det gäller att ta till vara på barnets medfödda nyfikenhet.
Att hitta, samla, sortera med hjälp av sina fem sinnen förstår
sig alla barn på.. Att få känna sig sedd och duktig är
det bästa barn vet.
HITTA:
Något rött och något som är sött
något mjukt och något grönt
Något som mot kinden är skönt
något vått, något som doftar gott
och något som skramlar så smått
Lövens form, färg och storlek kan berätta om olika arter och olika årstider. Sortera löven tillsammans efter färg, form eller storlek. På så vis vidgas barnets begrepp om löv. Största bladet vi hittar är ett lönnlöv - det minsta är ett björklöv. Hur många björklöv får rum på ett lönnlöv?. Gissa först - pröva sen!
Titta på mossplantorna i skogens mark och förundras över hur många olika arter det finns. Vem kan hitta flest sorter. ”Jag har hittat fem” - hörs det snart. ”Jag har fler, jag har flest”. Vi lägger de små mossplantorna i rad på en sten eller stubbe och jämför de olika sorterna - det blev åtta arter - ”Försök hitta en till !”- blir uppmaningen - och så tänds upptäckarivern igen..
En mossig sten på stigen låg
jag vände på den och vad tror ni att jag såg?
Jo - 2 stycken myror och 5 stycken löss
En liten snigel och tio små möss
Vi öppnar ”dörren” till en stubbe och snabbt pilar en tusenfoting
in i mörkret. Spindlar och myror och gråsuggor är lättare
att få tag i. De åker snabbt ned i luppburken. Vi tittar på
ögon och käkar, räknar ben och kroppsdelar, myran består
av tre delar, spindeln bara av två - och sen släpper vi
ut dem och ser hur de försvinner in i stubben. Vi stänger ”dörren”
- djuren som bor i stubben vill ju ha det mörkt och fuktigt.
En strand, en äng, en skog , vilka härliga platser för
ett barn att utforska. Ingen, aldrig så välplanerad lekplats
kan ersätta dessa miljöer.
Sjöar och vattendrag är typiska för den svenska naturen.
Vattnet gör naturen omväxlande genom att skapa förutsättningar
för andra växter och djur än de som lever på ängen
eller i skogen.
Vattnet har en speciell dragningskraft på människan och
särskilt på det lilla barnet. Visst minns väl de flesta
av oss sommarlekarna i och kring vattnet. Att utforska vattnet med håv
och metspö fascinerar barn i alla åldrar. Kanske är det
vattendjurens sätt eller teknik att ta sig fram i vattnet eller på
vattnet som väcker sån förundran och nyfikenhet. Eller
är det kanske alla olika sätt att skaffa sig syre från
luften, som får vattnets smådjur att särskilt stimulera
barnens fantasi. Troligen är det också spännande att få
upptäcka det till synes dolda och oupptäckta livet i vattnet.
Ängen och hagen hör till det gamla kulturlandskapet. Här finns mycket att berätta om livet förr. I kulturlandskapet finns generationernas historia, kanske mammas och pappas men säkerligen mormors och morfars. Här kan man lätt visa barnen det gamla självhushållets kretsloppstänkande. Äng är åkers moder, brukar man säga. Ängens örter födde djuren som i sin tur gav gödsel åt åkerns växter.
Ängar och öppna platser ger barnen utrymme för organiserad lek - särskilt springlekar. På ängen plockar vi blommor och hittar olika grässorter. I äng och åker trivs grodor och insekter som är lätta att upptäcka och fångas in i håven för att kunna studeras på nära håll innan de åter släpps fria.
Skogsdungen är Skogsmulleskolans bästa lekplats. Här
kan vi hitta stora stenen som sagans Mulle föddes bakom. Här
finns mossan som blev till Mulles peruk och björken som gav en bit
näver till hatten. Här finns också lingonen som färgade
hattens fjäder röd.
Skogen med alla sina olika växter och djur utgör en dynamisk helhet som på ett särskilt sätt stimulerar barnens sinnen och upptäckarglädje. Skogen är bästa platsen för ”kurragömmalekar”. Lekar som får barnen att sitta eller ligga nära naturen. Kroppens sinnen tar med sig minnen från olika miljöer som varit gömställen.
Skogens olika miljöer erbjuder olika gröna rum. Barn i alla åldrar älskar att hitta egna ”hemliga” platser. T.ex. platsen uppe på en stor sten, rummet under en yvig gran, gropen mellan några stenar, eller grenen högt i ett klätterträd. Många vuxna minns säkert barndomens lycka över en egen plats i naturen. En plats utanför vuxenvärlden, en plats för eftertanke och funderingar över livet.
Finns det djur i vår skogsdunge när vi inte är där?
Vi samtalar om vilka det kunde vara. ”Björn” föreslår en
pojke. ”Lejon” tror ett annat litet barn. Någon har sett en hare
och ett annat barn har sett en ekorre. Fåglar, myror och spindlar
kommer så småningom också på tal-
Vi bestämmer oss för att se efter om ekorren kan hitta mat
i vår skog. Vad äter en ekorre? Svamp - bär - nötter
- frön i kottar.
Vi låtsar att vi är små hungriga ekorrar som springer
ut för att leta efter mat.
Det är spännande med natur som inte är manipulerad och
tillrättalagd av människan, naturen som klarar sig själv.
Större barn drömmer ofta om att kunna klara sig själva
och överleva i naturen. Därför är de mycket intresserade
av alla överlevnadsstrategier. I den åldern väcker växters
och djurs sätt att överleva stort intresse.
Arvsanlagens variation ger sinnrika lösningar på överlevnad.
Inget fängslar barnen fantasi så mycket som att höra berättas
om
detta. Men det måste ske konkret dvs när man står
inför ett exempel som syns.
Vi letar efter olika höga maskrosor. Den högsta finner vi
ute på ängen Den når barnen ända till knäna.
Den kortaste finner vi i den klippta gräsmattan och den är så
låg att den nästan inte har något skaft. Hur kan maskrosor
vara så olika?
Maskrosen har anlag som ger den möjligheter att anpassa sig till
olika miljöer, platser. På ängen behöver maskrosen
vara hög bland alla andra höga örter så att insekterna
hittar den och så att vinden kan få tag i deras frön.
I en klippt gräsmatta överlever bara de korta maskrosorna
Alla andra blir ju avklippta av gräsklipparen. Kvar blir de frön
som har anlag för kortväxthet.
Fjärilen ett exempel.Bland de knep som insekter använder sig av för att undkomma
sina fiender är skyddsfärg säkert ett av de mest effektiva.
Särskilt de fjärilar som sover under dagen och flyger när
det är natt behöver skydda sig genom att ha samma färg som
platsen där de sover. Jag har klippt ut vita och bruna små fjärilar
och klistrat upp dem på en björkstam. Så får barnen
räkna hur många det är av varje. Ingen missar på
de bruna men att upptäcka alla vita var svårt. Det var lätt
att missa någon. Slutsats: Om en fjäril ska sova lugnt på
en björkstam så behöver den vara mer vit än brun.
I smutsiga industriområden i England fann man att björkmätaren
som är ljus som näver blivit allt mörkare i färgen.
Först trodde man att de blivit sotiga av luftföroreningarna men
sen förstod man att det alltid funnits en och annan mörk variant
av fjärilen. I en mörk omgivning var det den varianten som fick
störst chans att överleva och föröka sig. De ljusa
fjärilarna blev uppätna av sina fiender. Vilken tur för
arten att det fanns sådana som hade mörka anlag att tillgå.
Mitt i sommaren såg vi en puppa som hängde i garagets fönstersmyg. Hur kom det sig att den inte kläckts när det var varmt och skönt. Jo - det är så finurligt ordnat i puppvärlden att vissa puppor är liksom programmaerade så att de inte ska kläckas förrän efter ett eller kanske två år. Man brukar säga att de ligger i puppvila. På så vis har arten garderat sig mot t.ex. dåligt väder. Om alla skulle kläckas samtidigt och det just då skulle bli frost eller snö så att alla dog vore det en katastrof för arten. Puppor klarar lättare katastrofväder än färdiga fjärilar.
Barnets utveckling är en spontan process som barnet tillgodoser med material som det finner i sin omgivning. Ingen plats levererar så rikligt med pedagogiskt material som en varierad naturmiljö. Den dynamiska naturen ger barnet plats att växa. Den bjuder ständigt nya möjligheter, nya tankar och nya insikter..
I skogsmulleskolan får barnen lära sig hur olika växter
hjälper varandra för att överleva. Skogsmulle uppmanar barnen
att vara rädda om allt som lever och lär dem förstå
att pissmyran är lika viktig som den stora älgen. Han lär
dem att allt i naturen hänger samman och behöver varandra. Skogsmulle
lär barnen att vara rädda om den biologiska mångfalden.
Skogsmulles budskap -”Var rädd om naturen”- handlar alltså
om en attityd till naturen och allt levande som Skogsmulle hoppas ska slå
följe med barnet livet ut.
"Människan vävde inte livets väv
hon är blått en tråd i den
Vadhelst hon gör mot väven
gör hon mot sig själv"
(Indianskt ordspråk)
Författare: Stina Johansson (Ingår i boken "Livets väv" utgiven av Naturvårdsverket 2000)
Tillbaks till Napemas webbsida
Sidan uppdaterad den 7 mars 2001